Vigge

Jag orkar inte. Nu får det vara ett slut på allt dethär... men hur fan ska man göra efter att ha försökt i 2 år?

glömmaglömmaglömma. Varfö e de så svårt efter all skit och inget super bra. Under den tiden och länge efteråt.

Det hjälpte till en stor del när man inte såg eller hörde av dej nått. Du var nästan ute ur mitt liv. Men minsta lilla ord, minsta lilla samtal och minsta lilla pratstund för mej och jag står tillbaka på ruta 1 igen. Inte första gången det händer. Fastän jag försöker stå emot som bara den å tänka på annat men nej.

Synd att man inte kan förutspå om det skulle gå eller inte gå? då har man ju problemet ur världen.. tror ja.

Jag blir Arg på mej själv. Och jävligt irriterad på dej.

Jag lever mitt liv, du ditt. That's it. Skulle hjärnan också kunna ställa in sej 100% på det så sku de ju vara fint.

---

När ingeting händer och allt ser mörkt och deppigt ut, tänker jag oftast:
" Vi har hela livet på oss, allt kan hända och vi kommer att vara med om jävligt mycket"
Livet är inte slut idag och onödigt att gräva ner sej i saker och ting. Vår tid kommer också.   :)