Vigge

Efter att ha gått psykologi 2 - Människans psykiska utveckling , började saker ta form i mitt huvud. Jag förstod nu hur mycket miljön verkligen påverkar människan och att arvet inte är allt.

En lycklig barndom heter det ju. Det där ordet lycklig hörs lite överdrivet ialla fall i mina öron. Att säga en bra barndom  räcker väl. Jag kan säga att en lycklig/bra barndom har jag då inte haft, för att vara mer exakt så kunde jag uttrycka mej ; En helvetes barndom.

Ni där ute som hade det bra som barn, en trygg uppväxt och 2 föräldrar som verkligen brydde sig. Ni har ingenting att klaga på. Grunden för självtroendet uppkommer såklart under barndomsåren, något sjävförtoende har inte jag fått överhuvudtaget från barndomen. För att höjas, sjönk det och sjönk allt djupare ner och det resulterade i att jag kände mej som ingen.

Vad som riktigt hänt har jag aldrig pratat med någon om, och det är inte heller någonting jag kan berätta här.

I lågstadiet var jag vädligt tystlåten, sade knappt ett ord. Jag var väldigt blyg för nya människor som jag inte kände. Underlägsen var vad jag kände mej bland alla jämnåriga. Det blev bättre mot slutet, 5an och 6an. Det var då jag och jiggy började umgås och här knöts ett vänskapsband som jag hoppas varar livet ut.

Allt som hänt under barndomen har gjort mig till den jag är idag. Jag är tystlåten och blyg inför dem jag inte känner. Förståss inte för mina bästa vänner då. Jag har många gånger funderat på vem jag skulle vara idag om allt som hänt inte skulle ha hänt. En socialare 17 åring med en bättre självkänsla och ett och bättre självförtoende. Frågan är också om jag skulle ha de vänner jag har idag? Vem vet .. men de tror inte jag.
Jag och min bror är helt tvärtom vad gäller att vara social. Jag är blyg och min bror mycket social och kan prata med vemsomhelst. Hur kan det ligga till så då.. jag antar att, eftersom han var 2 år yngre än jag, inte kommer ihåg lika mycket .

Förstår bara inte . VARFÖR VARFÖR VARFÖR?  hur kan man göra sådär.. det är ju inte friskt!

Jag har börjat tänka alltmer på det som hänt och jag vet att jag måste ta tag i problemet. Jag får panik dirket jag tänker på det. Att jag kommer att vara totalt förstörd och leva i en annan värld är det ingen tvekan om. Genast jag börjar fundera på allt som hänt en längre stund, då kommer tårarna. Bilderna blir allt klarare i huvudet medanns tårarna bara rinner och rinner och vill aldrig sluta...

Jiggy och Jenny, epf 07 :)





Cecci, Juli och Källviken.





Sara och Jigs på första maj, direkt från pappagallo ;)